ESG og bærekraftige investeringer

Solceller och annan disruptiv teknik ändrar allt 2020

Varför misslyckas alltid smarta människor i smarta organisationer med att förutse eller leda disruptiva teknikutvecklingar? Svaret på den frågan är vad entreprenören, författaren, föreläsaren och forskaren Tony Sebas (Stanford University) gärning kretsar kring. I sin uppmärksammade bok ”Clean disruption of energy & transportation” diskuterar han kommande decenniers teknikutveckling. Hans tankar är lika omvälvande som hoppingivande och landar i slutsatsen att dagens transportsystem och energiteknik kommer att vara förpassade till historiens teknologiska dinorauriekyrkogård redan 2030 – kanske tidigare.

En timmeslång föreläsning i Boulder, Colorado, i samband med att Seba prisades för sina insatser inledde han med att visa ett gulnat New York-foto daterat år 1900. I gatumyllret på Easter Parade är det fortfarande hästar som gäller:

– Kan ni se bilen, någon?

Och mycket riktigt, på en punkt syns ett tidigt motordrivet fordon. Seba skiftar bild. Samma vy, men året är nu 1913. Ytligt sett har inte mycket hänt, men allt är i själva verket förändrat:

– Kan någon se hästen?

Situationen är den omvända, en enda häst i ett myller av bilar. Ett tidigt exempel på hur disruptiv teknik ändrar förutsättningarna oåterkalligen och för gott. Nästa exempel som Tony Seba nämner är av betydligt senare datum. 1985 gav ett av de ledande företagen inom telefoni McKinsey i uppdrag att förutse hur många mobiltelefonägare det skulle finnas i världen vid millenniumskiftet. Svaret blev 900 000. Med facit i hand, 15 år senare, visade det sig vara en katastrofalt felaktig uppskattning av den framtida tekniken och marknaden för den. År 2000 fanns det 109 miljoner mobiltelefonanvändare på jorden.

– Det handlade knappast om ett litet misstag. Tänk på detta då ni hör förutsägelser och analyser om framtidens energimarknad. Experter och insiders missar hela tiden chanser och nya kommande marknader.

Sedan lyfter Tony Seba ett av världshistoriens mest omtalade exempel på missade chanser kopplade till disruptiv teknik. År 2000 var Kodak ledande inom foto och en självsäker ledning kunde redovisa ytterligare ett rekordår – dessutom låg företaget bakom utvecklingen av digital teknik. Tolv år senare var samma företag bankrutt efter att helt ha missat utvecklingen inom just digital fototeknik.

– Man uppfann i princip den digitala kameran, ändå händer detta. Varför misslyckas smarta människor i smarta organisationer med att identifiera teknisk disruption i tid?

Moores lag bygger på det faktum att det sker en fördubbling av datorkraften var 24:e månad, ett samband som har visat sig stämma förbluffande väl under lång tid. Samma mekanismer, menar Tony Seba, gäller för utvecklingen av energikällor. När kurvorna för pris och teknikutveckling skär varandra sker disruptionen. De tidiga smarta telefonerna med tryckkänslig skärm är enligt Seba utmärkta exempel. 2007 presenterade Apple sin första Iphone. Timingen var perfekt, den attraktiva tekniken var mogen nog – samtidigt som priset hunnit bli tillräckligt attraktivt. Resultatet blev ett tekniksprång.

– Det kunde lika gärna ha varit Nokia eller Motorola som lyckades. Men det viktiga är språnget, ingen revolutionerande teknisk landvinning har skett linjärt. Det handlar alltid om en s-kurva och att en tipping point uppstår då teknikkurvan möter priskurvan.

Tony Seba påpekar att han är övertygad om att färden mot en tipping point numera går snabbare än någonsin tidigare. Speciellt då affärsmodellerna, liksom tekniken i sig, utvecklas disruptivt. Taxiföretaget Ubers framgångssaga är talande, från starten 2009 till i dag har framgången varit extrem och i skrivande stund har företaget flest bokningar i hela USA. Trådlöst internet betydde mycket, men också ett nytt affärstänk.

– Fyra eller fem teknikområden kommer att göra en liknande resa under de kommande 30 åren. All energi och transport kommer att utvecklas disruptivt.

Batterier, elbilar, självkörande fordon, affärsmodeller som formerar kraft genom kollektiva lösningar – liksom Uber – och solenergi är områden som Tony Seba tror kommer att prägla mänsklighetens framtid. Mobiltelefonindustrins kapplöpning mot effektivare batterier med allt bättre laddningsprestanda har ”smittat” biltillverkarna. Seba berättar att denna industri under de senaste sex åren har investerat i megafabriker som producerar batterier.

– Till och med dammsugartillverkaren Dyson går in i elbilsindustrin, det är inte mera komplicerat än att en highschoolelev kan konstruera en elbil. Tänk när denna utveckling har fortsatt i några år.

Tony Seba säger att han är övertygad om att i princip alla bilar kommer att drivas med el 2025. Möjligen kör några entusiaster vidare med hjälp av bensin, men då av nostalgiska skäl. Han påpekar att solenergin redan är billigare än diesel, något som visar sig tydligt bland öboende som tills nyligen var hänvisade till dieselgeneratorer men numera allt oftare väljer solceller. Dessutom är, enligt Seba, elteknik betydligt robustare än lösningar som bygger på en explosionsmotor. Han nämner att elbilens motor består av mindre än 20 rörliga delar, jämfört med de 2 000 komponenter som ingår i en bensinmotor. Resultatet blir billigare service och fordon med flerdubbel livslängd, vilket i sin tur påverkar miljön mindre negativt.

– Men den största disruptionen som vi står inför är de självkörande bilarna. Det handlar inte om en avlägsen framtid utan om något som sker nu. I Singapore kan du ta en självkörande taxi, och nu satsar Uber och en rad jättestora företag på tekniken. Redan i dag går det att ta en självkörande Tesla och åka från San Fransisco till New York

Tony Seba beskriver den fjärde och femte generationens självkörande bilar som ”datorer på hjul”. Kärnan i tekniken är en kombination av laser och radar som kallas ”tidar”. 2012 spådde Google att ett språng kopplat till denna teknik var nära förestående, men möttes av misstro och åsikten att det som företaget eftersträvade först skulle vara möjligt 2050. Men redan 2015 lyckades man pressa priset på en tidarenhet till 10 000 dollar, ett år senare låg priset på 250 dollar.

Vad gäller den datorkapacitet som är nödvändig för att förverkliga drömmen om en armada av självkörande bilar är den nära teknikhistorien talande. Vid millennieskiftet presenterades en superdator som krävde 100-tals kvadratmeters yta för att få plats. Arbetshastigheten var en teraflop och kostnaden för denna spjutspetsteknologi låg på 46 miljoner dollar. I dag kostar två teraflops 50 dollar och ryms på ett kretskort som är stort som en hand.

– För en självkörande bil krävs 20 teraflops och det har vi till rimligt pris i slutet av 2017. Utvecklingen kommer tusenfaldiga prestandan till 2025, allt som berör artificiell intelligens kommer att förädlas i samma takt.

Men vad finns det för egenvärde i att inte själv köra sin bil? Rör det sig verkligen om disruptiv teknik? En förändring som i ett slag konkurrerar ut gammal teknik och förändrar förutsättningarna? Tony Seba ställer frågan och svarar själv på den. I USA, liksom i västvärlden i övrigt, är den årliga kostnaden för ett bilinnehav kopplad till utgifter för ränta, reparationer, parkering, försäkringar och drivmedel – sammanlagt omkring 10 000 dollar. För den kostnadsmedvetne kan vetskapen om att en bil i snitt bara används fyra procent av tiden vara ångestframkallande.

– 96 procent av tiden står den parkerad, i värsta fall kostar parkeringen mer än bilen.

Tony Seba förutspår att självkörande bilar redan om några år kommer att vara i rörelse 40 procent av dygnets timmar. Samtidigt kommer kostnaden för att äga en bil, i stället för att anlita tjänsteföretag som kör automatiserat, att bli oacceptabelt hög för allt fler privatpersoner.

– Vi talar om att det kommer att bli tio gånger billigare att anlita taxitjänster än att själv äga bilen. Till och med om du fått bilen av en snäll släkting blir den fyra gånger dyrare bara att hålla i drift.

Just det faktum att något plötsligt blir tio gånger billigare tack vare ny teknik, menar Seba, är en otvetydig indikation på vad som ska hända – något av ett magiskt sifferexempel. Ett tidigt exempel är då Gutenberg tryckte sin första bok på 1400-talet. Redan då han bläddrade i den första gången var den tio gånger billigare än sina mödosamt handpräntade föregångare – disruptionen var ett faktum.

– Alltid, alltid i historien då något har blivit tio gånger billigare har disruption följt. Vad gäller bilar är det en nobrainer. Hur gör du själv år 2021 när du ska organisera dina transporter. Köper du en bil för 10 000 dollar per år eller en tjänst som kostar 1 000 dollar?

Som en följd av det som Tony Seba förutspår kommer också den gigantiska bilmarknaden att ändras blixtsnabbt under några hissnade år.

– Först och främst kommer begagnatmarknaden att kollapsa, förmodligen får äldre bilar ett negativt värde. Du måste betala för att bli av med dem. Sedan måste bilföretagen förhålla sig till att människor inte vill äga bilar längre. Företag som inte börjar med el och ställer om sin affärsmodell kommer att gå i konkurs.

Enligt Tony Sebas prognoser sker 95 procent av alla tillryggalagda passagerarmil 2030 i en självkörande bil. Han konstaterar att synen på fordon redan är på väg att ändras, fokus skiftar. Den långvariga eran som präglade världen och byggde på individuellt ägande av bilar är över. Privattransporter i fordon kommer, hävdar Seba, att vara en ovanlighet i framtiden. I stället kommer gemene man att betrakta transporter som en ren servicetjänst. Vem köper en biograf för att se en film?

I disruptionens svallvågor uppstår enorma oanvända markytor då 80 procent färre fordon trafikerar vägarna, medan efterfrågan på parkeringsplatser minskar i samma grad.

– Bara i Los Angeles kommer en yta av tre San Fransisco att frigöras. Tänk vad vi kan göra med all denna plats.

Synen på olja, priset på olja och användningen av olja förändras också då transporterna gör det. Seba förutser att ”peak oil” inträffar 2020 – decenniet därefter kommer produktionen att minska med 30 procent. Han påpekar att detta också innebär att många av de investeringar som i dag görs i oljeindustrin riskerar att vara bortkastade i morgon. Främst är det projekt relaterade till svårutvunna källor som drabbas, bara den lättillgängliga oljan kommer det att vara ekonomiskt försvarbart att utvinna.

– Oljemarknaden kraschar inom några få år. Jag spår att det sker 2021, kanske lite senare.

Men Tony Sebas analys är inte dyster läsning bara för den som hoppas på höga oljepriser. Han hävdar att företag som arbetar med gas, kol och kärnkraft påverkas lika drastiskt beroende på att el producerad med hjälp av solceller är på väg att vinna matchen om bästa pris. 1970 kostade solproducerad el 100 dollar per watt och i dag ligger priset på 30 cent. En extra hävstång inträder då de stora företagen av ekonomiska skäl väljer att köpa solenergiproducerad elektricitet – något som ytterligare accelererar processen.

– Produktionen fördubblas vartannat år, om tio år kan det vara så att solenergin står för 100 procent av världens energiproduktion.

Även överföringen av el och lagringen av den talar för solenergi, enlig Tony Seba. Han målar upp en nära framtid då i princip alla byggnader har solcellsbeklädda tak och kallar det för ”internet of batteries”. Transmissionen och lagringen kommer att spela mindre roll då elen i stor utsträckning används när den produceras och på den plats där det sker.

– Det som lät galet för tre år sedan är verklighet nu. Om ett par år kommer en majoritet att göra det själviska beslutet att köpa solenergi helt enkelt för att det är billigast. 2020 eller 2021 når vi en tipping point då en teknologisk disruption för alltid förändrar energimarknaden och transportsystemet.

Text: Ossian Grahn