Kunskapsekonomin

Kunskapsekonomin: Vad kan vi göra?

Artikelserie: Detta är den sjätte och sista artikeln i serien ”Kunskapsekonomin”. Vi rekommenderar att du tar en titt på de tidigare artiklarna här:

I dag är det fyra tydliga fenomen som präglar den ekonomiska utvecklingen. I denna artikel tar vi oss an vilka konsekvenser de får och hur vi kan förhålla oss till dem.

Vi har alltså sett att finns fyra ekonomiska fenomen – ”vinnaren tar allt”, stordriftsfördelar, nätverksekonomier och kompetensavkastning – som i ökande grad präglar ekonomin. Fenomenen griper tag i samhället och ruskar om det.

Digitaliseringen möjliggör massemigration, politisk infiltration och militärt spionage.  Stordriftsfördelar samlar gigantiska finansiella muskler i några få händer.

Den globala arbetsmarknaden lyfter många – och trycker ner andra. Samhället ändras – och det ändras bland annat på så vis att föräldrar inte förstår vad barnen sysslar med medan barnen inte kan sätta sig in i vad deras föräldrar berättar. Det är det som indikerar att vi glider in i en ny epok.

När resurser koncentreras, sker detsamma med makt. Och när makt koncentreras uppstår social oro. Det är mot denna bakgrund som vi tolkar Brexit, Trump och en massa andra valresultat i olika länder. Väljarna riktar sitt missnöje mot globaliseringsfenomenet och vill stoppa det, ja rentav vända förloppet. Många drömmer om en tid då nyhetsströmmarna var lokala, arbetsmarknaden regional och politiska händelser nationella.

Den amerikanska drömmen

En av de mest omtalade ekonomiska studierna under de senaste åren är signerad professor Ray Chetty vid Stanford University. Den kan läsas på nätsidan equality-of-opportunity.org, och grafen som blivit så omtalad går under titeln ”The Fading American Dream” – Den bleknande amerikanska drömmen.

Chetty har jämfört inkomsterna för föräldrar och barn i USA i årtionden. Studien täcker människor födda redan under 1940-talet och tittar på hushållsinkomsten när personen var 30 år – därefter justeras talet med anledning av inflationen.

Bland de personerna som vad födda 1940 upplevde mer än 90 procent då de fyllt 30 att de tillhörde ett hushåll som tjänade mer än föräldrarna gjorde som 30-åringar.

De som föddes på 1980-talet, som hade fått sina inkomster mätta efter 2010, hade en helt annan upplevelse. Där tjänade hälften så mycket som sina föräldrar gjorde som som 30-åringar.

Med andra ord: På 50 år minskade andelen 30-åringar som tjänar mer än sina föräldrar i samma ålder från över 90 procent till 50 procent.

Inom den ekonomiska vetenskapen är sådana siffror inte bara sensationella. De är game-changers. När ekonomer världen över pratar om denna studie, beror det på att den visar konsekvenserna av de ekonomiska fenomen vi har studerat ovan. Ändå finns det en risk att en utsaga som: ”från 90 procent till 50 procent” känns abstrakt. Låt oss göra det hela mer igenkännligt – och dra paralleller till det vi talade om inledningsvis, generationsförändringar.

Ta Glen från USA. Säg att han är 30 år gammal. Vad betyder det att han tillhör ett hushåll som tjänar mindre än hans far gjorde då han var 30 år gammal? Glen minns hur det var i hans barndomshem Han var bara en liten pojke när hans far var 30, men han minns en bra bil, trevliga semestrar och generellt hög standard avseende levnadsförhållanden.

Allt detta funderar Glen på när han reser hem till sina föräldrar för att fira Thanksgiving.

I vår tänkta historia har Glens föräldrar sedan länge passerat 50, de har haft gott om tid att tjäna pengar. Detta kanske Glen klarar av att ta förhålla sig till, men där han sitter i sin gamla bil som han köpte begagnad så glömmer han i några sekunder att ta hänsyn till faderns långa intjäningstid.

I baksätet har Glen sin egen fyraåriga son – och i en flashback ser han sig själv i backspegeln och tänker på hur det var när han själv i samma ålder satt i sin pappas bil. Då ser han ett okänt blänkande fordon på sina föräldrars uppfart – de har haft råd att köpa en helt ny bil.

Utan att Glen vill det gör upptäckten något med honom. En känsla av tillkortakommande uppfyller honom, han jämför bittert sin egen levnadsstandard med föräldrarnas. När han går in till dem för att äta kalkonmiddag är det med en hård klump i magen han svarar på frågor om hur det går för honom på jobbet. Han blir tyst och eftertänksam. De svar han är tvungen att ge plågar honom efteråt. Han pratar om upplevelsen med sina vänner och – inte minst – han tar med sig känslan till sina politiska val.

Vad kan vi göra?

Detta får honom och miljontals andra att falla för frestelsen att tro att man måste stoppa utvecklingen. När någon lovar en politisk förändring som kan ge landet dess gamla storhet tillbaka, låter det som trevlig musik i öronen hos dem som har blivit träffade.

Det finns emellertid en rad exempel i den ekonomiska historien på länder som har försökt skydda sig mot framtiden genom att bygga murar mot samtida världsmarknader. Vi har lärt oss att för det första är det farligt, för det andra är det inte önskvärt.

Vi får inte heller glömma att de fenomen vi har nämnt – alltså de som har gjort världen mindre – också har hjälpt 100-tals miljoner fattiga människor i Asien ur fattigdom till acceptabel levnadsstandard.

Murar drabbar dem som befinner sig innanför murarna

Ta en tullmur. Ett antal indicier tyder på att en sådan mur försvagar dem bakom väggen mer än den försvagar dem utanför muren. Detta har att göra med att tull på varor och tjänster tvingar landet som inför den att inhemskt producera mer av de tullbelagda tillgångarna. Skälet till att det aktuella landet i första ledet la tull på de aktuella varorna och tjänsterna var att landets egen produktion av dem var för dyr. Den var för dyr då arbetskraften och kapitalet bättre kunde utnyttjas i annan produktion. Ekonomen Abba Lerner visste redan på 1930-talet att tull på import är detsamma som belasta export med en avgift. Exportnäringen måste i denna situation kämpa onödigt hårt om arbetskraften.

Vad kan vi göra?

Det framtida perspektivet är inte att skapa strategier för vilket resultat ett land borde ha, men vilken typ av input. På historiens skräphög finns det otaliga exempel på politiskt bestämda fokusområden. Problemet är att politiker inte är bättre på att hitta vinnare än näringslivet är.

Det bästa ett land kan göra är att se till att arbetskraften, infrastrukturen och kapitalinflödet fungerar bra. Det innebär att ekonomin blir elastisk samtidigt som den uppfattas som rättvis.

Många förslag för att uppnå detta har presenterats – här är några av dem:

  • Bra utbildning (fokus på lärare, kärnämnen och livslångt lärande).
  • Bra forskning och utveckling (incitament för att driva kunskapsutveckling).
  • Hög rörlighet (gör det enkelt för företagen att anpassa arbetskraftens storlek och sammansättning).
  • Snabb fysisk och elektronisk transport (bygg bra vägar och järnväg samt fiberoptik).
  • Tillräcklig kapitaltillgång (gör det till en bra investering att satsa pengar i innovativa miljöer).
  • Fristående regelverk (det juridiska systemet och skatteuppbörden ska värna tillit och vilja att arbeta).

Sista ord

Världen förändras. Idag finns det fyra starka fenomen som präglar den ekonomiska utvecklingen. Dessa skapas i spåren av kommunikationsteknik och digital databehandling. De ekonomiska konsekvenserna är enorma, vilket gör de politiska effekterna svårhanterliga. Men lösningen är inte att försöka vända trenden. Lösningen ligger sannolikt i att lära sig att leva med – och i – förändringen.

Om du vill följa denna artikelserie kan du följa oss på burenstam.se och på Facebook.


Få insikt, direkt i din inbox!

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.