4 saker att tänka på när du väljer rådgivare

Skarmavbild-2016-08-02-kl.-15.44.56

Vem ska jag lyssna till när jag ska placera mina pengar? Vem kan jag lita på?

Även en kunnig kund kan ha svårt att ta riktiga finansiella beslut om pensioner, sparande och andra finansiella investeringar. Finansiella rådgivare har därför en viktig funktion att fylla. De förutsätts sätta kundens – dina – intressen främst, men kunden har inte alltid anledning att vara tillfreds med deras tjänster.

4 saker du bör tänka på när du väljer rådgivare

1.


Intressekonflikter växer fram hos de flesta aktörer idag. Corporate Finance, analysavdelningar, mäkleri (sell side), kapitalförvaltning och fonder (buy side) ska kombineras med rådgivning trots att det egentligen bara finns utrymme för ren säljverksamhet. Distribution av egna produkter blandas med rådgivning, vilket skapar intressekonflikter mellan kunden och rådgivaren när den senare också agerar säljare.

2.


Problem med rådgivning över tid – det går i snitt sju köpråd på ett säljråd. Ibland är det bäst att inte göra något alls, men det är ovanligt att en kund får det rådet.

3.


Brist på transparens i prissättning. Synliga och dolda avgifter blandas, vilket gör det nästan omöjligt för dig som kund att förstå hur mycket du egentligen betalar. En lång rad avgifter, arvoden, ersättningar, courtage, kick-backs och provisioner belastar öppet, men mest i det fördolda, innehav och transaktioner.

4.


Så kallad gratis- eller kostnadsneutral rådgivning är i själva verket full av kostnader. Det är svårt att bedöma om rådgivaren agerar för kundens räkning eller för att maximera den egna vinsten. Bankernas rådgivare, försäkringsförmedlare och oberoende rådgivare arbetar på en marknad där kunden är i underläge. Det är en bidragande orsak till att banker och finansiella rådgivare i Sverige befinner sig i en förtroendekris. Både anställda och fristående rådgivare oroar sig, enligt min erfarenhet, över motsatsförhållandet mellan interna försäljningsmål och kvalificerad rådgivning.

Den tidigare finansmarknadsministern Peter Norman har flera gånger satt fingret på denna ömma punkt. Han har uttryckt sin förvåning över att personer som säljer en TV kallas säljare, medan någon som säljer finansiella tjänster kallar sig rådgivare. Varför finns det inga rådgivare i TV-affären? Och varför finns det inga säljare på banken? Vad skiljer rollerna åt?

I artikeln ”Om utmaningar – finansbranschen och konsumentperspektivet” ur ”Tillväxt och trender” kan du läsa mer om vikten av oberoende rådgivning. Artikeln i sin helhet kan du läsa här.